Konstig känsla...
Silver åkte ju som sagt ner till Skåne i förrgår och var framme igår eftermiddag.
Jag kan inte annat säga än att det känns konstigt.
Jag har haft egen häst sedan jag precis skulle fylla 14 (jag har inte ens varit hästlös mellan de olika hästarna) och har alltid "varit tvungen" att åka till stallet varje dag eller sett till att någon annan har gjort det.
Visst har jag haft Kicki och Ingrid som hjälpt mig de dagar jag verkligen inte har hunnit eller varit sjuk och bortrest men jag har alltid planerat allt efter stallet.
Nu helst plötsligt ska jag inte dit varje dag (jag lär dock inte kunna hålla mig borta ;)), jag kan åka iväg utan att behöva planera och ställa en massa. Och mina dagar behöver fyllas med någonting annat. Det är en otroligt märklig känsla, och jag vet inte om jag gillar den...
Som tur är kommer det ju inte vara för evigt utan jag ska ju ner till Silver och skåne och Silver kommer dessutom hem efter en period och tills dess ska jag ta vara på tiden och träna så mycket jag kan och orkar. Allt för att bli bättre och orkar mer.
Så jag hoppas ni vill följa med på den resan också :)
