Fick en fin kommentar och fråga jag tänkte skulle få ett eget inlägg
 
Hej, läser din blogg och tycker det är roligt att läsa om ett satsande norrlandsekipage:) Gillar din inställning till saker! Du har en jättefin häst och ni kommer säkert att gå långt. Jag skulle tycka det var intressant att höra en jämförelse mellan din förra häst (som också var jättefin) och denna. Hur gick tankarna när du valde att sälja och vad sökte du i din nya häst? 
 
Först och främst tack snälla för din fina fina kommentar.
Jag ska försöka svara på din fråga, alltid lite svårt att svara på detta i skrift då det lätt finns rum för tolkningar, men jag gör ett försök.
 
Den största skillnaden mellan Silver och Romeo är helt klart deras inställning.
Silver vet om att han är kung, han är divan och helst ska saker göras på hans sätt.
Romeo är mer som Nasse i Nalle Puh, det mesta är lite kära kära nån innan han inser att jag har koll på läget och han litar på mig. Det är ett helt annat sätt jag har och kommer behöva bygga Romeos förtroende för att han ska lita på att jag har koll på livet.
 
Båda är och har varit väldigt roliga att jobba med och dom ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Silver och jag har ju otroligt mycket fantastiskt fina minnen tillsammans.
 
Jag hade redan innan bestämt mig för att jag skulle sälja Silver årsskiftet 15/16 då jag då skulle bli senior och Silver inte tycker det här med piaff är riktigt hans grej, han gör det men det är inte riktigt mer än så. Jag tyckte då inte det var riktigt schysst att jag skulle vara frustrerad fastän han gjorde sitt allra bästa.
Nu blev det ju lite tidigare försäljning än planerat, då jag bodde hos Charlotte och Rasmus skulle dom ha kunder på besök och frågade om jag kunde tänka mig att visa Silver (dom var medvetna om min planering att jag skulle sälja så småningom)
Här dök Elise och hennes fina familj upp och det kändes verkligen helt rätt.
 
Även om det är tungt att sälja sin bästa vän kunde han inte fått det bättre. Nu får han vara kung varje dag och han kommer räcka till under både hennes junior och young rider år om hon vill fortsätta satsa.
 
När jag letade Romeo hade jag en väldigt bred inställning, jag letade något från 5 år, som rörde sig trevligt och framför allt var kul att rida och jobba med.
Jag hade först bestämt mig för ett 5 årigt sto men där gick tyvärr inte besiktningen våran väg och därefter trillade vi över Romeo, något jag inte ångrat alls sedan dess.
 
 

1 kommentarer

Emma

13 Dec 2016 00:09

Tack för ditt svar:) Intressant det här med hästar hur de kan vara fina på olika vis och utifrån det lämpliga till det vi som ryttare har som mål. Hur som helst, lycka till med din satsning!

Kommentera

Publiceras ej