Romeo var så himla fin några pass för någon vecka sedan, då konstaterade jag att det är så svårt att rida då han i princip läser mina tankar för högt och jag behöver hitta nya, andra sätt att använda min kropp. Komma igång med min träning igen så att jag får ännu bättre kroppskontroll så han slipper höra en massa brus med signaler vi ändå inte ska utföra.
 
Riktigt riktigt roligt är det att rida dessa dagar när man är inne och petar i små små detaljer för att göra det bättre.
 
Sen lyckades jag ju bli riktigt sjuk, i vanliga fall brukar jag tjura på och rida iallafall. Jag vet att det inte är optimalt, men med ett stundande bröllop denna gång var det bara att låta herr häst få semester när jag låg hemma och kurerade mig.
 
Så nästan en vecka blev det oplanerad vila och i tisdags var jag så pass pigg, dras fortfarande med både hosta och snuva men känner mig i övrigt piggare i kroppen, att det var dags att rida igen.
 
Men den fantastiska känslan kvar i minnet är det så lätt att man vill ha detta på en gång, blir frustrerad över att han konstigt nog inte vilat sig bättre i hagen och begär det orimliga.
Romeo blir dessutom lite latmask när han vilat och vi behöver några pass för att hitta tillbaka till att kunna läsa varandras tankar.
 
Så jag får vara noga noga med att hålla mig till mitt system, låta det ta lite tid och redan igår var han mycket bättre, även om det är en bit kvar till tankeläsningsstadiet.
 
Idag får han en dag med skrittpromenad innan jag ska rida hela helgen igen.
 
Gång på gång slår det mig hur svårt detta är men också fantastiskt kul när man får till dom där stegen som känns waow. Bara att träna mera!
 
 

Kommentera

Publiceras ej